On migration

Vad hon dock kunde förutsäga och säkert och visst veta, det var att hennes barn icke skulle behöva genomgå den saknadens och längtans smärta som hon genomgick och led: De bar inte hennes minnen med sig från hemlandet, hennes saknad och längtan kunde aldrig hemsöka dem, inga klara syner från ett förgånget liv i ett annat land kunde stiga upp och plåga dem. När de en gång hade vuxit upp så skulle de inte veta av något annat liv än det som levdes är i deras inflyttningsland. (…) Hennes barn och barnbarn skulle inte som hon spröja efter träd och buskar som de hade planterat i ett annat land, inte frågar sig om de knoppades och blommmade om våren och bar frukt om hösten. De skulle aldrig som hon ligga vaken om kvällen och spana ut i mörkret efter ett land, där kvällarna om våren var ljusa. De som hon hade fött till världen och de som föddes av dem skulle redan i sitt livs början säga vad hennes tunga inte förmådde säga: Härhemma i Amerika – därborta i Sverige.

What she could predict and surely and confidently knew was that her children would not need to go through the pain of deprivation and longing that she went through and suffered: They carried not her memories from the homeland, her deprivation and yearning could never haunt them, no distinct visions of a past life in a different country could rise up and torture them. As they grew up one day they would not know of any other life than the one they lived in their adopted country. (…) Her children and grandchildren would not wonder about trees and bushes they had planted in a different country, not ask themselves if they were sprouting and blooming in spring and cropped in fall. They would never like her lie awake at night and look out in the darkness for a country where the evenings were light in the spring. Those she had brought to this world and those who they would give birth to would already in the beginning of their lives say what her tongue was not able to say: Here at home in America – back there in Sweden.

(Vilhelm Moberg, Invandrarna/The immigrants, 1952)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s